De akuta, säsongsbundna fatbergs som uppstår i samband med storhelger har fått en egen benämning: turkeybergs. Ovan markytan: glädje, firande och avkopplande ledighet – under markytan: kaos, fettstopp i avloppen och hårt, svettigt arbete.
Den som vill läsa om fettproblemet i form av ett rent skräckscenario kan med fördel vända sig till den engelska pressen. Rikt illustrerade artiklar beskriver ett samhälle som helt tycks ha förlorat kontrollen över fettet. I regionen East Anglia har man nu varit tvungen att skicka efter en specialiserad, högpresterande robot från Holland, som ägnat dagar åt att avlägsna en (1) fettpropp. VA-huvudmannen, Anglia Water, rår inte längre på fettet med sin egen utrustning.
Den holländska anti-fettproppsroboten, en fjärrstyrd “ultra high powered jet”, slår sönder fettet med starka strålar av vatten. Kraften behövdes, eftersom delar av fettberget hårdnat och dessutom inkorporerat tvättlappar. Förra året var även det kostsamt för Anglia Water: man tömde avloppsystemet på fettmängder motsvarande “åtta olympiska simbassänger” till en kostnad av 15 miljoner pund.
Hotet från underjorden
Som om denna avloppsdystopi inte vore nog avskräckande så beskrivs fettbergen i tidningarna närmast som ondskefulla väsen. Motbjudande blobbar! Där ligger de och ruvar under gatorna, för att när som översvämma dem med stinkande smutsvatten!
När vi planerar för framtidens fetthantering vill vi gärna föreställa oss effektiviserade fettavskiljare – inte utvecklingen av robotar som måste sättas in akut mot katastrofala fettmassor.
Bioteria hoppas slippa utveckla denna typ av robotar. Vi satsar hellre allt på att ta fram bästa tänkbara fettavskiljare:
