Det hänger samman på följande sätt:
Bara detta att människor är hemma om dagarna skapar ökade påfrestningar på avloppsystemet. Matlagning i hemmet leder till mer fett i avloppet och mer matavfall. Det märks också i soprummen (och även på återvinningscentraler).
Restauranger har fettavskiljare (i alla fall i Sverige), så det faktum att människor äter mindre på restauranger leder till att mindre fett totalt kan fångas upp.
Bruket av allehanda desinfektionsmedel har givetvis ökat, men även bruket av engångsartiklar som våtservetter. I själva verket har coronakrisen lett till ett våldsamt uppsving i bruket av våtservetter! Dessvärre spolas de ofta ner efter användningen. Våtservetter var redan ett av de riktigt stora problemen för all världens avloppsystem. Nu har det vuxit.
Om fettet fungerar som murbruk så fungerar våtservetterna som armering. Enorma fettberg kan byggas upp tack vare kombinationen! Dessa fettberg måste spolas bort med högtryck eller i värsta fall grävas bort av personal på platsen för katastrofen. Kostnaderna är skyhöga. Städernas avloppssystem – ofta både underdimensionerade och föråldrade – dignar under bördan (tillsammans med skattebetalarna).
Sedan har vi fenomenet med den globala hamstringen av toalettpapper
Folk tycks inte haft något val i vissa fall; finns det inget toalettpapper att få tag på får man använda våtservetter! Eller näsdukar, pappershandukar, bomullsrondeller..! Problemet är att ingenting av detta är spolbart. Det löser inte upp sig som toalettpapper, utan förenar sig med fett och skräp och blir till beståndsdelar i allt större fettberg.
Nu tycks dock toalettpappershamstringen vara över för den här gången och människor har återgått till ett mer rimligt förhållningssätt. Förhoppningsvis tänker man också litet extra innan man häller fett i vasken..! Och förhoppningsvis har vi snart tagit oss igenom hela denna kris. Håll ut!
