Uppskattningsvis nittio procent av fettet i maten hamnar i avloppet, avfallet eller i ventilationen. I avloppet stelnar fettet vilket leder till att avloppsrören gror igen. Rörens dimensioner minskar och vattnets framkomlighet försvåras. Pumpstationer slutar fungera. Resultatet kan bli källaröversvämningar eller att orenat vatten bräddas ut i omgivande sjöar och vattendrag.
Okunskapen kring fetthantering är stor och kostnaden för felinvesteringar når långt över 200 miljoner kronor/år. Den totala kostnaden för fett i de svenska avloppsystemen är långt över 1 miljard!
Men vi står inför ett fantastiskt och hoppingivande teknikskifte! Vi kan med dagens gröna miljöteknik minska antalet tunga transporter, få fettproblemen att bokstavligen försvinna i tomma intet och, som bieffekt, spara stora summor åt verksamhets- och fastighetsägare.
Så hur kommer det sig att det går så långsamt? Eller ännu hellre: Om det nu är så bra – varför är det inte redan genomfört? Svaren på dessa frågor illustrerar de kanske största hindren på vägen mot våra gemensamma miljömål och det hållbara samhället.
Först och främst: VA-branschen är en konservativ bransch. Det måste den vara. På gott och ont. Marknadens dominerande leverantörer och kommunala vattenbolag gör stora investeringar och planerar långsiktigt, ofta finansierade av skattebetalares pengar. Man har väletablerade relationer inom sin sfär. Traditionella lösningar och förhållningssätt – samt inte minst föråldrade lagar – lever gärna kvar och det tar tid att vinna förtroende för ny teknik.
Bioteknikföretag som Bioteria vill ersätta mekaniska och kemiska lösningar med lätt, smidig och miljövänlig bioteknik. Vi är biologer och miljöentreprenörer som vill ersätta lösningar som använts och fungerat godtagbart under mer än 100 år – och det finns fortfarande en spridd misstro mot bioteknik. Denna oberättigade misstro, tillsammans med myter kring hur bioteknik fungerar, fördröjer viktiga investeringar i lösningar som är både hållbara och effektiva.
Den stridbare miljökämpen Björn Gillberg lär ha myntat begreppet ”ofelbarhetssyndrom”. Syndromet kan innebära att man mer eller mindre aktivt motsätter sig ny teknik – som beslutsfattare, tillverkare, försäljare eller myndighet – eftersom man är övertygad om att det man redan gör är bäst. Fanns något bättre skulle detta nämligen redan vara det etablerade. Biotekniken är till viss del utsatt för detta syndrom, vars bästa botemedel är kunskap. Därför prioriterar vi att lägga mycket tid och engagemang på informationsspridning.
Sammanfattningsvis finns flera skäl till att teknikskiftet går långsamt och ibland bromsas upp. Men biotekniken är här för att stanna. Den är ett av fundamenten till det hållbara samhället! Därför har vi gott hopp om en grönare framtid.
Läs gärna artikeln av vår VD Niklas Axelsson i Dagens Samhälle!
Vill du veta mer om de problem fettet ställer till med? Ladda ned guiden!
Varför fett är ett samhällsproblem
Fett i avloppet kostar samhället stora summor. Det beror på gammal teknik. Den goda nyheten är att vi befinner oss i ett spännande teknikskifte som kan göra städerna både hållbara och smarta på riktigt. Men varför går det så långsamt?
Till guiden
