Problemet i dagens samhälle är att vi äter mindre och mindre av denna typ av mat, och mer av mer av snabba, enkla kolhydrater.
Mikrobiotan är vår viktigaste allierade!
Det inre ekosystemet kallas ofta mikrobiotan – för att särskilja det från mikrobiomet, som inkluderar samtliga mikroorganismer som lever i symbios med vår kropp. Mikrobiomet är omfattande, artrikt och spritt över hela kroppen, även dess utsida.
Mikrobiotan, däremot, samarbetar med flera viktiga system i vår kropp, däribland immunförsvaret. På plats i tjocktarmen utför den viktiga tjänster: mikroorganismerna producerar fettsyror som när tarmväggarnas celler, de tillverkar ämnen som kroppen behöver och skyddar mot sjukdomsframkallande bakteriers invasionsförsök. Men de behöver också rätt sorts näring för att frodas.
Liksom i alla andra ekosystem pågår ett naturligt urval och en kamp om resurser. Det inre ekosystemet är föränderligt och påverkbart. Det anpassar sig till den mat vi tillhandahåller – och vår mat är dess enda resurs. Mikrobiotan är en trädgård som måste vårdas, underhållas, rensas och gödas. Men vår moderna diet verkar mest gynna den typ av mikroorganismer som inte vill oss väl, snarare tvärtom.
Framför allt tycks ekosystemet övergå från blomstrande trädgård till att mer och mer likna en skogsplantering med små identiska plantor i räta rader. I stället för mångfald: en monokultur. Hos moderna människor försvinner fler och fler arter i hög takt. Det sker en inre biologisk utarmning, och det har en negativ effekt på vår hälsa. Nu börjar forskare se behovet av att rädda våra symbiotiska mikroorganismer, genom att bygga ett “Noaks ark” för tarmbakterier.
Minskad mångfald leder till “moderna” sjukdomstillstånd
Att matval och livsstil avgör mikrobiotans sammansättning blir uppenbart då man kartlägger förändringar hos personer som migrerat från en kultur till en annan. Flyktingar som lämnar sydostasien för att bosätta sig i USA, får en kraftigt förändrad mikrobiota, samt går upp i vikt. Enligt en ny studie inleddes förlusten av de ursprungliga arterna i stort sett omedelbart när de anlände till det nya landet.
I hela västvärlden – och på andra kontinenter där man anammat en västerländsk livsstil – har vi efter andra världskriget kunnat iaktta en snabb ökning av auto-immuna och inflammatoriska sjukdomar. Sambandet mellan denna nya, lågintensiva ohälsa och en förändrad mikrobiota står allt mer klart.
Den moderna mikrobiotan domineras av bakterietyper som är mycket mer effektiva på att frigöra maximal näring och energi ur det vi äter. Dessa “nya” arter är inte heller av den sort som kroppen är anpassad för. Istället aktiverar de immunförsvaret. Detta leder i sin tur till diffus inflammation, i värsta fall till inflammatoriska sjukdomar som kan ge symtom långt ifrån magen, till exempel i form av allergier, astma och eksem.
Forskare föreslår därför att gynnsamma mikroorganismer samlas in bland människor som lever långt från den moderna världen, i avlägsna delar av Afrika och Sydamerika – och lagras på säker plats, ungefär som viktiga grödor redan idag lagras på Svalbard.
På så sätt skulle vi kunna garantera fortsatt tillgång till viktiga arter och deras verktyg, även om vi nu i snabb takt förlorar dem i våra kroppar. Därmed skulle vi också kunna undvika att denna “klimatkris i mikroformat” leder till en global hälsokris för människan.
