Fettavskiljare tar rejält med utrymme i anspråk, och omgärdas dessutom av regler som måste uppfyllas. Det är inte alltid möjligt att placera dem där man skulle önska. Den optimala lösningen är den som tar hänsyn till så många faktorer som möjligt: funktion, driftsäkerhet, effektivitet, miljö och ekonomi.
Men varje projektering är unik. Förutsättningarna kan variera från “den här verksamhetens fettavskiljare behöver uppgraderas” till “på den här platsen ska en ny byggnad uppföras, och den ska rymma en verksamhet som kommer att behöva en fettavskiljare“. I det första fallet ska den mest lämpade fettavskiljaren för verksamheten väljas och infogas i en befintlig struktur. I det andra måste fettavskiljaren beredas plats – i byggnaden eller i marken – med hänsyn tagen till VA-huvudmannens krav, byggregler, livsmedelssäkerhet och arbetsmiljö. Varje situation innebär en varierande uppsättning utmaningar.
Bioteria erbjuder expertkunskap kring fett och fettproblem, samt hur dessa bäst kan undvikas i befintlig och framtida verksamhet. Under projekteringsfasen förvaltar Bioteria pusselbiten ”fettavskiljare” och ser till att den på bästa sätt kan passas in i helheten.
Stora fördelar med markförläggning
En fettavskiljare är som sagt stor och tar plats! När den grävs ner i marken är den rent fysiskt ur vägen. Men den är med stor sannolikhet mer lättåtkomlig för tömningsbilen, och slangarna behöver inte dras inomhus. Service, drift- och underhållsarbete kan också utföras avsides från verksamheten.
Ibland går det inte att förlägga den i marken – på grund av exempelvis högt grundvatten eller att marken redan genomkorsas av ledningar – men möjligheten bör alltid undersökas.
En fettavskiljare inne i en fastighet kräver omfattande anpassningar av det utrymme där den placeras – såsom egen avluftning och tillgång till vatten och golvbrunn. Samtidigt får den inte befinna sig i nära anslutning till utrymmen där livsmedel lagras eller hanteras. Luft bemängd med lukt och gaser måste effektivt inneslutas och snabbt transporteras ut. Avluftningsrören måste dras inne i byggnaden – utan skarpa krökningar – för att svavelvätet ska stiga.
En fettavskiljare under jord har helt enkelt färre möjligheter att ställa till problem, bara genom att inte vara innesluten i en byggnadskonstruktion.
Viktigt att tänka på!
En fettavskiljare i marken måste vara betydligt mer motståndskraftig än en fettavskiljare inomhus. Lämpliga material är glasfiberarmerad härdplast (GAP) eller betong.
En fettavskiljare i härdplast har en betydande flytkraft och strävar uppåt. Den måste därför förankras i schaktbotten så den inte rubbas ur sitt läge. En förändrad position i marken påverkar vattengången vilket kan leda till driftsstörningar. I värsta fall kan rören knäckas så att avloppsvattnet rinner ut.
Undvik risken för att fettet avskiljs innan det når fettavskiljaren! En fettavskiljare bör alltid förläggas så nära köket som möjligt för att undvika långa rörledningar. Så snart vattnet svalnar blir fettet trögflytande eller fast och skapar lätt proppar. Om långa rör inte kan undvikas bör de placeras efter fettavskiljaren.
Kontakta oss gärna för projekteringshjälp!
