Bioterias tekniker har konfronterats med mängder av olika fettavskiljarkonstruktioner under sitt arbete med inventeringar, drift och underhåll. De har också sett mängder med problem! Det är deras praktiska kunskap och erfarenhet som varit utgångspunkten när Bioterias utvecklat sina egna fettavskiljare.
En fettavskiljare kan nämligen vara teoretiskt oklanderlig ur ett avskiljningsperspektiv, men samtidigt vara närmast omöjlig att underhålla. Det är mycket vanligt att drift och underhåll glöms bort när fettavskiljaren konstrueras. Det går inte att se hur den ser ut inuti, det är svårt att komma åt viktiga delar och det är svårt att tömma den ordentligt.
Bioterias fettavskiljare är utvecklade för att vara lätta att sköta om
Bioterias fettavskiljare har vida halsar som ger god översikt över samtliga vitala delar. Halsarna är strategiskt placerade för att underlätta både okulärbesiktining av insidan samt själva tömningsproceduren. Både fett- och slamdelen är tillgängliga. Utloppsfickan – den viktigaste platsen att undersöka! – är lättåtkomlig och spolbar.
De olika delarna – och skiljeväggarna mellan dem – är avgörande för funktionen och måste enkelt kunna överblickas. Det finns nämligen ingenting i en fettavskiljares inredning som inte är helt nödvändigt för att den ska kunna avskilja fett!
Inloppsväggen bromsar vattnet. Om den är feldimensionerad eller felplacerad kan vattnet svalna i slamdelen. Det får fettet att avskiljas för tidigt och fylla upp slamfickan. Om skiljeväggen mellan slam- och fettdel gått sönder – eller om fett blockerar passagen mellan inloppsväggen och denna skiljevägg – sker slamflykt in i separationstanken. Den bortre skiljeväggen, utloppsväggen, hindrar fettkakan från att tryckas mot utloppsröret. Om den är borta rinner fettet rakt ut i avloppet.
En fettavskiljare ska vara lätt att tömma!
Tömningsentreprenören ska lätt kunna tömma både fett- och slamdelen.
Det är givetvis svårare att tömma en fettavskiljare ordentligt om man inte kan se vad som händer inuti. Inredningen kan också lättare skadas av stötar och slag. I en traditionell fettavskiljare är det mycket svårt att komma åt fettet i den främre delen av fettavskiljaren (närmast utloppet). När vatten fylls på igen kan kvarvarande fett skjutas framåt och sätta igen utloppsfickan underifrån. Om denna del inte går att se kan en fettpropp obemärkt blockera den väg vattnet måste ta för att fettavskiljaren ska fungera.
Bioteria har valt att utveckla fettavskiljare med driftperspektivet i särskild åtanke – oavsett om de är utrustade med ett biologiskt reningssteg eller inte. Avsikten har varit att göra deras inre lättillgängligt och överblickbart, så att både problem och deras orsaker snabbt kan upptäckas vid en inspektion.
