Fettproblemet uppstår i det fördolda: i rör och ledningar, ventilationstrummor och skorstenar. Problemet är osynligt i vardagslivet. Det byggs upp långsamt i utrymmen vi inte ser, inom områden vi inte reflekterar över – om vi inte måste.
Men samhällets förmåga att hantera fett är central för att viktig infrastruktur, som avloppsledningar, reningsverk och vattenförsörjning, överhuvudtaget ska fungera. Inte minst är det avgörande för att vi ska nå våra miljömål.
Lag-triaden som styr över fettavskiljare
En fettavskiljare installeras i en huskonstruktion, den genomströmmas av vatten och den skyddar både allmänna vattenledningar och miljön från fettutstläpp. Dessa skilda aspekter av fettavskiljaren regleras av en uppsättning lagar, förordningar och regler från stat, myndigheter och kommun.
Fettavskiljarens samtliga funktioner faller under huvudsakligen tre olika lagar: Miljöbalken (MB), Plan- och bygglagen (PBL) och Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).
Miljöbalken ger övergripande riktlinjer för hur miljöarbetet ska utföras i Sverige. Där finns tydligt angivet dels att miljön och människors hälsa ska skyddas, dels att samhället i stort ska sträva mot hållbar utveckling och energisnåla kretslopp.
Lagen om allmänna vattentjänster reglerar förhållandet mellan VA-huvudmannen (oftast kommunen, som tillhandahåller vatten- och avloppstjänster) och brukaren (den som behöver ansluta sig till det kommunala ledningsnätet).
Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser som rör byggande och övergripande planläggning av mark och vatten.
Under dessa tre lagar finns en juridisk hierarki av regler och bestämmelser som härrör ur dem. Störst ansvar för praktisk tillsyn och beslut som berör fettavskiljare vilar på kommunerna och deras olika nämnder.
PBL fastslår att alla som vill uppföra en byggnad, bygga om eller till – eller installera en fettavskiljare! – måste ansöka om bygglov. Återigen enligt PBL, är det kommunens sak att behandla den. Kommunens stadsbyggnadskontor ger ett sådant bygglov endast om fastigheten eller installationen uppfyller flera krav som kan härledas tillbaka till de tre lagarna.
I korthet:
Miljö- och hälsokontoret (eller motsvarande) kommer att vilja veta hur byggnaden eller verksamheten påverkar miljön. VA-huvudmannen kommer att bedöma förutsättningarna för dricksvattentillförsel och avlopp – samt ange regler (ABVA) för kvaliteten på det spillvattnet man är beredd att ta emot i det allmänna nätet. Slutligen måste byggnaden eller anläggningen uppfylla de krav som preciseras i Boverkets byggregler.
Den som vill installera en fettavskiljare – som befinner sig i skärningspunkten mellan vatten, avlopp, miljö, hälsa och byggnadsregler – måste följa en viss procedur, som vi återkommer till i del II.
Omedelbar hjälp finns dock att få!
Lagar och regler som berör fettavskiljare
En fettavskiljare är den första försvarslinjen mot en rad samhällsproblem – och avloppsnätets enda försvar mot fett! Syftet med fettavskiljare är i korthet att minimera de problem med igensättningar och driftsstopp som fettet orsakar i ledningsnät, pumpstationer och reningsverk.
Till guiden
