Bland de livsformer vi inte kan se med blotta ögat finns livets absolut största variationsrikedom. Detta gäller på mikronivå: Bakterier, arkeér och andra små encelliga livsformer existerar i oöverskådlig mängd och med oöverblickbar artrikedom. Det gäller på molekylär nivå: Den genetiska variationen bland mikroorganismer verkar oändlig och har bara börjat kartläggas. Det gäller även på biokemisk nivå: De ämnen som mikroorganismer producerar har en mångfald specifika egenskaper och en effektivitet vi bara kan drömma om att uppnå med mänsklig kemi.
En av produkterna från dessa mikroskopiska kemiska fabriker är enzymer. Mikroorganismer framhärdar vid livets yttersta utposter eftersom deras enzymer är specialanpassade för alla dessa (för oss) direkt livsfientliga miljöer. Deras enzymer förblir verksamma vid extrema temperaturer, vid extremt högt eller lågt pH-värde, extremt högt tryck och i närvaro av höga salthalter. De motstår och bryter ner ämnen som är giftiga för oss.
Vad är ett enzym?
Enzymer är små organiska verktyg som består av proteiner. De påskyndar eller möjliggör kemiska reaktioner som inte skulle kunna inträffa spontant i den miljö där de är verksamma, till exempel i en levande cell. I alla fall inte under överskådlig tid. Enzymer är fullständigt livsnödvändiga för i stort sett samtliga reaktioner i levande varelser. För en människa kan tillgången på ett enda enzym kan utgöra skillnaden mellan hälsa och svår sjukdom, mellan liv och död.
Många av de absolut mest nödvändiga enzymerna tillverkas dock inte av den organism som behöver dem, utan av mikroorganismer i symbios. Som exempel kan nämnas cellulaser – livsviktiga enzym för gräsätande djur.
Den moderna biotekniken har tillgängliggjort mikrobiella enzymer i industriell skala, för mänsklig användning inom en mängd vitt skilda områden. Många av de mest användbara bryter ner olika organiska ämnen som fett, kolhydrater och proteiner och används därför i tvätt- och rengöringsmedel. Enzymer som bryter ner fett är naturligtvis särskilt användbara i fettavskiljare – men inte ensamma!
Enzymer spjälkar fettet så att bakterierna kan äta upp det!
Bakterier som konsumerar fett utsöndrar själva enzymer som delar upp fettmolekylen i beståndsdelarna glycerol och fria fettsyror. Fettsyrorna kan sedan transporteras in i bakteriecellen och brytas ner fullständigt, i närvaro av syre (utan att producera lukt!). Enbart enzymer kan istället skapa emulsion. Fettet bildar små droppar som finfördelas i vattnet. När detta sker upphävs den gravimetriska princip som fettavskiljarens konstruktion bygger på. Med andra ord: Fettet flyter inte upp och avskiljs inte. Istället följer det med ut i avloppet och kan återta fast form längre ner.
När levande bakterier istället förbrukar fettet som näring bryts det ner, på plats, till koldioxid och vatten – med hjälp av deras egna enzymer.
