Fettbergen under den brittiska huvudstaden “visar hur Londons infrastruktur bryter samman under övergången mellan två tidsåldrar.” Det konstaterar Alex Werner, förste intendent vid Museum of London, som nu vill lägga beslag på en bit fatberg – en hård, stinkande massa av stelnat fett bemängt med våtservetter och blöjor – och inkludera den i museets samlingar. Han vill också visa upp den, som ett avskräckande exempel.
Ett monument över samtiden
“Avloppssystemet är från 1800-talet och kämpar för att hålla jämna steg med det ökande antalet höga flervåningshus och den ökande befolkningsmängden.”, förklarar Werner. “Om 50 år kommer vi kanske se det som ett historiskt föremål eftersom vi har löst det här problemet.”
Just det sistnämnda verkar dessvärre kunna dröja. Ingenting tyder på att fettproblemen minskar i världens avloppssystem. I synnerhet inte i det under London. Men om museet lyckas förvärva ett stycke fettberg hoppas man åtminstone att det ska väcka tankar hos besökarna. Själva presentationen kommer dock att innebära en särskild utmaning:
“Vi behöver komma på hur vi ska lagra det och visa upp det. Det är litet som ett artexemplar. Vi behöver hitta någon form av vätska som kan bevara det under lång tid. Vi har fortfarande en hel del forskning framför oss.”
Lukten, konstaterar intendenten, är ohygglig.
Dåligt skötta avloppssystem kostar ofattbara summor
Under tiden kämpar VA-huvudmannen Thames Water med att befria de viktorianska vattenledningarna från allt mer imponerande fettkolosser. I dagsläget kostar detta Thames Water omkring 1 miljon pund varje månad. I genomsnitt uppstår tre nya stopp varje timme. Hur är det ens möjligt?
Förklaringarna är flera. Dels ett modernt växande samhälle ovanpå ett föråldrat och underdimensionerat avloppssystem, ofta från 1800-talet. Dels en uppseendeväckande låg kunskap om fett, fetthantering och regelverk. Samt: Våtservetter! Tillsammans tycks detta – avloppssystemet, våtservetterna, kunskapsbristen och fettet – skapa något av en perfekt brittisk storm.
Effektiva fettavskiljare är tills vidare den enda metod som existerar för att aktivt motverka fettstopp, fettproppar och fettberg i avloppsystemet. Ett av skälen till att fettproblemet är mindre allvarligt i Sverige (för det är det lyckligtvis!) är att regelverket ofta efterföljs och att fettavskiljare verkligen installeras och underhålls.
Svenska VA-huvudmän – svenska kommuner – spar därmed stora summor som kan användas på betydligt bättre sätt!
Läs mer om Biokonvertering – och hur en kommun kan ta kontroll över både fett och kostnader!
