Sulphur Cave, utanför Steamboat Springs, Colorado, är som en främmande planet. Grottan vilar i ständigt mörker. Den frätande, syrefattiga luften är omöjlig att inandas – några andetag räcker för medvetslöshet. Ren svavelsyra droppar från en snorliknande substans i grottans tak. Den starka syran upplöser kläder och orsakar brännskador på huden. Sulphur Cave är ett slags inverterad värld, där allt vi brukar se som “förutsättningar för liv” tycks frånvarande. En värld av svavel.
Men i Sulphur Cave frodas liv som inte behöver varken syre eller solens ljus! Ett fullständigt självtillräckligt ekosystem vars fundament utgörs av bakterier som lever på svavelföreningar.
De manifesterar sin närvaro i form av slemmiga filament, biofilmer, kristallina utfällningar och hjärnliknande formationer på grottans ytor. De slemmiga stalaktiterna – snottiter, efter det engelska ordet för “snor” – består av svavelbakterier och deras utsöndringar. Med basen på näringspyramiden anlagd kan även högre livsformer etablera sig: specialanpassade spindlar, flugor, skalbaggar och tusenfotingar – samt en unik nyupptäckt mask-art, intensivt rödfärgad av hemoglobin (det syrebindande ämnet i röda blodkroppar).
Gasen som mättar grottans luft är svavelväte (H2S), eller vätesulfid – en mycket illaluktande, giftig och korrosiv gas som bland annat uppstår när mikroorganismer bryter ner organiskt material i frånvaro av syre.
Svavelbakterier trivs även i fettavskiljare!
Liv som inte behöver ljus eller syre kan frigöra den kemiska energi som finns bunden i oorganiska föreningar. Mikroorganismer lägger grunden för kemiskt drivna ekosystem – långt under havsytan, i grottor, kring heta källor, kanske på planeter som Mars. I Sulphur Cave skapar de nätverk av samarbeten: Den ena mikroorganismen kan leva på den andras avfallsprodukt i ett ständigt pågående kretslopp. Ekosystem som utvecklas under extrema förhållanden kan ge en bild av hur livet utvecklades på jorden, innan syret fyllde atmosfären.
I mer än en miljard år utvecklades mikrobiellt liv på en syrefri planet. Många mikroorganismer använder fortfarande uråldriga, svavelbaserade lösningar från denna period. Det sker bland annat i fettavskiljare – eftersom syret snabbt tar slut och det finns organiskt material att bryta ner. Det obehagliga svavelvätet är urtidens andedräkt.
Men hur vanskött och illaluktande en fettavskiljare än är, så kommer sannolikt inga nya livsformer att uppstå i den. I alla fall inte flercelliga organismer, med förmågan att krypa ut. Den kommer bara att lukta illa, producera ohälsosamma gaser och orsaka problem.
Syresättning och tillsats av gynnsamma bakterier är mycket effektiva metoder för bekämpning av lukt- och driftproblem i fettavskiljare. Syret skapar en aerob miljö, där effektiva fettnedbrytare kan etablera sig. Och deras restprodukter är bara koldioxid och vatten.
