Den underjordiska biosfären: ett nyupptäckt ekosystem under våra fötter

Den osynliga livet finns inte bara runt omkring oss, utan även långt under oss! Forskare vid Deep Carbon Observatory har upptäckt och kartlagt en enorm reservoar av liv i jordens inre. Under markytan – och så djupt som fem kilometer ner – finns ett myllrande, rikt och outforskat universum av mikroorganismer.

Vi visste sedan tidigare att mikroskopiska livsformer fullständigt dominerar jorden – och att endast en bråkdel av dem är upptäckta. Men efter en tio år lång studie kan de 1200 inblandade forskarna konstatera att biologins mörka materia utsträcker sig långt bortom alla föreställningar, både bildligt och bokstavligt.

Detta underjordiska ekosystem är nästan dubbelt så stort som alla jordens hav och väger dessutom flera hundra gånger mer än alla jordens människor tillsammans. “Deep life”, underjordens livsformer, är dessutom lika märkliga och avvikande som livet kan tänkas vara på en främmande planet. 

Så mycket som 70 procent av alla bakterier och arkéer kan befinna sig under markytan

Vilka förutsättningar råder då i denna exceptionella biosfär? Inget solljus, minimalt med näringsämnen och ju längre ner i jorden desto högre temperaturer och högre tryck. Dessutom helt opåverkat av människor. ”Vi hittar nya former av liv hela tiden”, säger Karen Lloyd, University of Tennessee. ”Så mycket liv existerar inuti jorden snarare än ovanpå den”. Hon fortsätter: ”Det märkligaste för mig är att vissa organismer kan existera i årtusenden. De är metaboliskt aktiva men i ett statiskt tillstånd, med mindre energi än vi trodde var möjligt för att uppehålla liv.” 

Just detta är kanske den största skillnaden mellan livet (ovan)på jorden och livet inuti den. I den underjordiska biosfären lever mikroorganismer med helt andra tidsperspektiv. Vissa mikroorganismer kan leva i tusentals år med hjälp av de ytterst små energimängder de kan utvinna ur omgivningen. De använder inte ens denna energi för att växa eller dela sig – utan enbart för att reparera skador, så att livet nödtorftigt kan bestå. De rör sig i takt med kontinentalplattornas förflyttningar. De lever i enlighet med geologiska tidsåldrar, opåverkade av jordytans snabba skiften.

Ju längre ner man borrar, ju mer liv hittar man!