I Ny Teknik kan man läsa om en märklig upptäckt: Japanska forskare vid Keiouniversitetet har funnit en bakterie som kan bryta ner plast. Närmare bestämt den mycket svårnedbrytbara termoplastiska polyestern polyetentereftalat – materialet i PET-flaskor. De har givit bakterien namnet Ideonella sakaiensis, efter orten där den påträffades.
Detta är bioteknik i sitt esse. Det är fortfarande en gåta hur bakteriernas plastnedbrytande förmåga uppstått. Men följande kan alltid konstateras om mikroorganismer: Om det finns en energikälla eller kolkälla – eller något de kan använda i sin ämnesomsättning – så kommer de att utveckla en metod att komma åt det. Life finds a way. Alltid. Det är hoppfullt! Och det är en del av Biorevolutionen.
Just så här går det i allmänhet till då mikroorganismer hittas och utvecklas till viktiga biotekniska applikationer. Forskare åker till en plats och samlar in material, går igenom de mikroorganismer som finns där och kartlägger deras egenskaper och förmågor.
På samma sätt har även Bioterias fettnedbrytande bakterier upptäckts. Man har undersökt vilka sorter som bäst kan motsvara de mycket specifika krav som uppstår i fettavskiljare, avloppsystem och avfallsutrymmen – och därefter har man satt dem i praktiskt arbete.
I det här fallet åkte de japanska forskarna till en återvinningsstation i staden Sakai, i provinsen Osaka, och samlade in plastskräp. Efter att ha gått igenom 250 prover på PET-avfall kunde de konstatera att de hittat något helt nytt. Ett forskningsgenombrott! En mikroorganism vars unika egenskaper skulle kunna ha stor framtida betydelse för miljön. I och med detta skulle även PET-flaskor, i teorin än så länge, kunna betraktas som “biologiskt nedbrytbara”.
Unika enzymer är nyckeln!
Vid 30 grader celsius bryter Ideonella sakaiensis ner en plastfilm av PET på sex veckor. Bakterien använder PET som sin primära kolkälla – den som möjliggör deras tillväxt. Därmed förbrukas plasten, sakta men säkert.
Två enzymer tillsammans (ISF6_4831 och ISF6_0224) krävs för nedbrytningen. Enzymer är små organiska verktyg som består av proteiner. De påskyndar eller möjliggör kemiska reaktioner som inte skulle kunna inträffa spontant i den miljö där de är verksamma. De nyupptäckta bakteriernas enzymer tycks vara helt unika och avvika betydligt från sina närmaste “enzym-släktingar” hos andra typer av bakterier.
Artikeln om fyndet har publicerats i tidskriften Science:
